Beteendegenetiska nyheter (vecka 36, 2022)
Beteendegenetiska nyheter (vecka 36, 2022)
Denna vecka: Riskbedömningar och genetiska risker för suicidala beteenden, lindrig intellektuell funktionsnedsättning och beroendeproblem samt adhd-symptom bland personer med kroppsmodifikationer
1 |> Personer med psykossjukdomar såsom schizofrenispektrumtillstånd och bipolär sjukdom har förhöjda risker att dö till följd av självmord. Detta drabbar cirka en procent av dessa patienter inom 12 månader från en given psykosepisod. Min kollega, Seena Fazel, professor i rättspsykiatri vid University of Oxford, utvecklade för ett par år sedan ett riskbedömningsinstrument med hjälp av svenska registerdata som syftade till att identifiera patienter med psykossjukdomar som hade förhöjda risker att dö till följd av självmord. Instrumentet, som heter OxMIS (Oxford Mental Illness and Suicide tool), kan användas kostnadsfritt här. I en ny studie visar vi att OxMIS presterar lika väl i Finland som i Sverige, trots att det föreligger betydande skillnader mellan patientgrupperna i dessa länder. Vår förhoppning är att OxMIS ska kunna utgöra ett av flera verktyg som tillämpas för kliniska bedömningar av självmordsrisker inom psykiatrin. Notera att studien är en så kallad “preprint” och genomgår referentgranskning nu.
2 |> Tidigare under året publicerades den största molekylärgenetiska studien som undersökte vilka vanligt förekommande genvarianter (enbaspolymorfier) som var associerade med självmordsförsök bland cirka 550 000 vuxna deltagare. Ett forskarlag har nu, i ett separat datamaterial, undersökt huruvida ett genetiskt index för självmordsförsök som baserades på den tidigare studien skulle kunna förklara suicidala beteenden bland cirka 4300 barn (9-12 år gamla). De fann att det förelåg ett samband mellan det genetiska riskindexet för självmordsförsök och en ökad risk för suicidala beteenden bland deltagarna, även efter justering för deras socioekonomiska bakgrund, genetiska risker för depression och adhd, psykiatriska symptom samt förekomsten av psykiatrisk sjuklighet och självmord bland deras föräldrar. Studien påvisar således att de genvarianter som är associerade med suicidala beteenden tenderar att vara delvis stabila genom livsförloppet. Det gäller dock att inte dra alltför stora växlar på det genetiska riskindexet då den ännu så länge enbart förklarade cirka 1,5% av de individuella skillnaderna i suicidala beteenden bland deltagarna.
3 |> Omfattande forskning har tidigare påvisat att personer med intellektuella funktionsnedsättningar har ökade risker för att utveckla beroendeproblem. Det har dock varit mer oklart om detta även gör sig gällande för personer med lindrig intellektuell funktionsnedsättning. I en ny totalpopulationsstudie som byggde på samtliga individer som föddes i Sverige mellan 1973 och 2003 visade det sig att även personer med lindrig intellektuell funktionsnedsättning hade ökade risker för en mängd olika beroenderelaterade utfall, från att få alkohol- och drogdiagnoser inom specialistvården till att bli lagförd för narkotikarelaterade brott. Överriskerna kvarstod när forskarna jämförde patienterna med deras syskon utan intellektuella funktionsnedsättningar för att ta hänsyn till familjära risker (delad genetik och uppväxtmiljö).
4 |> Det har varit länge känt att personer med kroppsmodifikationer såsom tatueringar och piercingar har förhöjda nivåer av impulsiva drag jämfört med kontrollpersoner utan kroppsmodifikationer. I en ny svensk studie som baserades på ett icke-kliniskt urval av 815 personer har forskare funnit att det inte enbart är impulsiva drag som är förhöjda bland personer med kroppsmodifikationer utan även andra adhd-symptom. Skillnaderna var dock inte alltför stora. Som mest hade personer med både tatueringar och piercingar i genomsnitt 4,3 högre poäng på en symptom-skala för adhd som varierade mellan 0 och 72 poäng. Den kliniska signifikansen av fynden är av det skälet troligtvis tämligen begränsade.
Bild: Patrick Tomasso/Unsplash.