Beteendegenetiska nyheter (vecka 37, 2022)

Denna vecka: Mödrars infektioner som en riskmarkör för deras barns autism/IF, genetiska prediktorer för funktionsförmåga efter elbehandling, ärftlighet för ARFID och spelproblem bland hemlösa.

1 |> Barn till mödrar som exponeras för infektioner under sin graviditet tenderar att ha ökade risker att utveckla autism och intellektuell funktionsnedsättning (IF). Det är dock oklart huruvida det är mödrarnas infektioner som orsakar barnen utfall eller om det kan finnas andra faktorer, såsom genetiska risker, som förklarar såväl varför vissa mödrar har ökade risker att bli exponerade för infektioner och varför deras barn har ökade sannolikheter att utveckla autism och IF. Det är därför viktigt att ta hänsyn till genetiska risker när man undersöker sådana samband. Ett svenskt forskarlag har mot bakgrund av detta undersökt dessa samband i ett datamaterial som omfattade cirka 550 000 barn som var födda mellan 1987 och 2010 och bosatta i Stockholms län. Deltagarna följdes i genomsnitt upp till dess att de var cirka 13,5 år gamla. Av de barn vars mödrar hade blivit exponerade för infektioner under sin graviditet hade 3,3% blivit diagnosticerade med autism under uppföljningen jämfört med 2,5% bland de barn vars mödrar inte fick några infektioner under sin graviditet. En motsvarande absolut riskökning fann forskarna även för intellektuell funktionsnedsättning (1,3% respektive 1,0%).

Forskarna jämförde därefter syskon i materialet vars mödrar hade haft olika exponeringar till infektioner mellan sina graviditeter. Om infektionerna orsakade autism och IF bland barnen hade vi förväntat oss att förekomsterna av utfallen hade varit förhöjda bland de syskon som föddes då mödrarna var infekterade jämfört med deras syskon som föddes då mödrarna inte var infekterade. Så var dock inte fallet. Forskarna fann inga statistiskt signifikanta skillnader mellan syskonen oavsett om deras mödrar var exponerade för infektioner eller ej. Liknande resultat har man tidigare funnit för ADHD och tvångssyndrom (OCD) som utfall. Mot bakgrund av dessa fynd är det således osannolikt att interventioner som syftar till att reducera infektioner kommer att ha någon större inverkan på förekomsten av neuropsykiatriska funktionsnedsättningar i befolkningen.

2 |> Personer som lider av väldigt allvarliga former av depression kan i vissa fall bli hjälpta av elbehandling (eng. electroconvulsive therapy, förkortas ECT). Ärftliga anlag för olika psykiatriska tillstånd skulle potentiellt kunna förklara skillnader i hur patienter svarar på elbehandling. I en stor svensk studie har forskare undersökt över 2300 patienter som ingick i Kvalitetsregister ECT. Forskarna analyserade deltagarnas blodprover och räknade sedermera ut deras genetiska riskindex för depression, bipolär sjukdom och schizofreni. Personer med högre genetiska risker för depression tenderade att ha sämre funktionsförmågor efter elbehandling medan motsatsen gjorde sig gällande för de med högre genetiska risker för bipolär sjukdom. Inga samband noterades med genetiska risker för schizofreni. Det bör noteras att de genetiska riskindexen bygger på ett mindre urval av genetiska varianter (enbaspolymorfier) som är associerade med de specifika psykiatriska sjukdomarna och att dessa förklarade maximalt 0,5% av de individuella skillnaderna i funktionsförmågor efter en elbehandling. Fynden indikerar att det finns en genetisk grund till hur patienter svarar mot elbehandlingar men vår förståelse av dessa faktorer är ännu begränsade.

3 |> Det har länge varit oklart vad som orsakar undvikande/restriktiv ätstörning (eng. avoidant/­restrictive food intake disorder, förkortas ARFID). I en ny studie som har publicerats som en preprint har forskare undersökt ARFID bland cirka 17 000 svenska tvillingar födda mellan 1992 och 2010. Av dessa var det cirka 2% som mötte kriterier för tillståndet. Ärftliga faktorer förklarade 79% av de individuella skillnaderna i att utveckla ARFID medan de övriga skillnaderna förklarades av icke-delade, eller individspecifika, miljöfaktorer och slump. Det blev inga större skillnader på resultaten när forskarna exkluderade deltagare med antingen autism eller somatiska (kroppsliga) sjukdomar som skulle kunna förklara sådana ätstörningar.

4 |> En systematisk översiktsartikel har undersökt förekomsten av spelproblem bland hemlösa personer. Trots frågeställningens relevans har det enbart genomförts ett fåtal studier på området. Den aktuella översiktsartikeln identifierade åtta relevanta artiklar som inkluderade totalt 1938 deltagare från fem olika länder. Det fanns en betydande variation mellan studierna där förekomsten (prevalensen) av spelproblem varierade mellan 11,3% och 31,3%. I en delanalys som inkluderade fyra studier med bättre metodologisk kvalitet varierade prevalenstalen istället mellan 11,3% och 23,6%. Vi kan konstatera att med det nuvarande empiriska underlaget har minst en av tio hemlösa personer spelproblem. Författarna argumenterar för att verksamma personer inom vården och socialtjänsten behöver uppmärksammas på dessa fynd för att i ett tidigare skede identifiera sådana som har spelproblem och implementera behandlingsinterventioner. I framtida studier skulle beteendegenetiska angreppssätt kunna tillämpas för att förstå de bakomliggande mekanismerna bättre då spelberoende har en betydande ärftlig komponent.

---

Bild: Claudia Soraya/Unsplash.