Beteendegenetiska nyheter (vecka 39, 2022)

Denna vecka: Mobbning, gener och depressiva symptom; depressionsrisk inom endokrina- och metabola sjukdomar; riskmarkörer för självmord samt konsekvenser av en fetal alkoholspektrumstörning

1 |> En kanadensisk studie som baserades på 748 deltagare födda mellan 1997 och 1998 har undersökt hur riskmarkörer för depressiva symptom under tonåren, när deltagarna var mellan 15 till 17 år gamla. De fann inledningsvis att exponering för mobbning tidigare under tonåren, vilket mättes genom en kombination av själv- och lärarrapporter, var associerad med högre nivåer av depressiva symptom. Då forskarna även hade samlat in DNA-data på deltagarna kunde de även räkna ut ett genetiskt riskindex för depression baserat på de genvarianter (enbaspolymorfier) som hittills har visat sig vara associerade med depression. Forskarna fann att även det genetiska riskindexet var associerad med högre nivåer av depressiva symptom bland deltagarna. De fann emellertid inget stöd för en gen-miljöinteraktion, nämligen att sambandet mellan det genetiska riskindexet och depressiva symptom varierade mellan de som hade blivit exponerade mobbning och de som saknade sådana erfarenheter. Det bör noteras att det genetiska riskindexet enbart fångar upp en liten andel av samtliga genetiska risker och att framtida studier med bättre mått på den genetiska sårbarheten skulle kunna resultera i ett annat utfall.

2 |> Personer som insjuknar i endokrina och metabola sjukdomar (störningar av hormonbalansen och ämnesomsättningen) har förhöjda risker att även insjukna i depression jämfört med friska kontrollpersoner. En grupp forskare har nu undersökt orsakerna till dessa överrisker med hjälp av de svenska befolkningsregistren. Samtliga individer födda mellan 1973 och 1996 i Sverige ingick i studien. Totalt 2,2 miljoner individer följdes upp fram till slutet av 2013 och blev länkade till sina biologiska släktingar (föräldrar, hel- och halvsyskon). Samtliga patientgrupper hade ökade risker för att utveckla depression, från 43% högre risk bland de som hade insjuknat i Graves sjukdom till 3,5 gånger högre risk bland de som insjuknar i typ 2-diabetes. Förekomsten av depression var 5,2% i materialet. För autoimmuna sjukdomar fann forskarna att det var främst individ-specifika miljöfaktorer (tillsammans med mätfel och slumpfaktorer) som förklarade överriskerna medan överlappande genetiska faktorer huvudsakligen förklarade överriskerna bland de icke-autoimmuna sjukdomarna (exempelvis typ 2-diabetes och fetma). Resultaten är alarmerande av flera skäl. Tidigare i år genomförde vi en svensk populationsstudie där vi visade att personer som hade insjuknat i en kronisk sjukdom och hade ett samsjukligt psykiatriskt tillstånd löpte betydligt förhöjda risker att dö i förtid jämfört med de som enbart hade insjuknat i en kronisk sjukdom.

3 |> En systematisk översiktsartikel har undersökt riskmarkörer för självmord bland vuxna individer. Litteraturgenomgången resulterade i identifieringen av totalt 40 riskmarkörer, vilka hade undersökts bland 5633 individer som hade dött och följd av självmord och 7101 kontrollpersoner. De starkaste riskmarkörerna inkluderade en diagnos för en psykiatrisk sjukdom (13 gånger överrisk) och förekomsten av tidigare självskadebeteenden (10 gånger överrisk). Notera att de absoluta riskerna för självmord är väldigt låga även bland dessa grupper av patienter. Sambanden med andra riskmarkörer (exempelvis socioekonomiska faktorer, familjehistorik och negativa livshändelser), var lägre och varierade mellan 2 till 6 gånger överrisker. Huruvida dessa faktorer enbart utgör markörer för ökade självmordsrisker eller om de faktiskt orsakar riskökningarna behöver forskare studera närmare, företrädesvis med beteendegenetiska ansatser.

4 |> Fetala alkoholspektrumstörningar (förkortas FASD) är ett samlingsbegrepp för en mängd olika typer av fosterskador som tros uppstå till följd av moderns alkoholkonsumtion under graviditeten. Vi har ännu tämligen begränsade kunskaper FASD och dess långtidskonsekvenser men en del evidens pekar mot att barn med FASD tenderar att få svårigheter med såväl sin självreglering som sin funktionsförmåga i vardagen, delvis till följd av att de utvecklar lägre kognitiva förmågor jämfört med jämnåriga barn. Många av dessa svårigheter överlappar med symptom för neuropsykiatriska funktionsnedsättningar såsom adhd, autism och intellektuell funktionsnedsättning, vilka tenderar att vara förhöjda bland dessa barn.

I en amerikansk studie har forskare undersökt användningen av psykotropiska läkemedel (för behandling av psykiatriska tillstånd) bland barn och ungdomar med FASD. Genom att analysera två stora försäkringsdatabaser kunde forskarna undersöka strax under 8500 deltagare med FASD. De fann att över hälften (57%-63%) av dessa deltagare hade fått något psykotropiskt läkemedel förskrivet. En förklaring till den höga användningen av psykotropiska läkemedel skulle kunna vara att dessa barn har överlappande psykiatriska tillstånd. Intressant nog fann forskarna att 38%-45% deltagarna som saknade en diagnos för ett psykiatriskt tillstånd hade fått minst ett psykotropiskt läkemedel förskrivet.

---

Bild: Jr Korpa/Unsplash.