Beteendegenetiska nyheter (vecka 32, 2022)
Flera nya studier om adhd, psykiatriska risker bland patienter med typ 1-diabetes, ätstörningar med och utan autism, ensamhet och risk för borderline personlighetsstörning samt stress och tröstätande.
Jag började skriva det här nyhetsbrevet för snart en månad sedan. Varje lördagmorgon har jag publicerat ett längre inlägg som har belyst beteendegenetiska perspektiv på specifika frågeställningar. De tre första inläggen har handlat om adhd, dess medicinering och autismspektrumtillstånd. Nu på lördag kommer jag att diskutera hur depression är relaterat till registrerad våldsbrottslighet i Sverige.
Utöver de längre inläggen vill jag på något vis även belysa mer aktuella studier som sällan uppmärksammas i massmedia. Därför har jag för avsikt att på onsdagar publicera ett par rader om nya studier med beteendegenetisk relevans som dyker upp i mina flöden.
Kommentera gärna i fältet nedan vad ni tycker om det här upplägget.
1 |> Barn med adhd och typ 1-diabetes har kortade utbildningslängd jämfört med barn utan dessa tillstånd enligt en ny studie som baserades på 1,5 miljoner barn födda i Sverige mellan 1981 och 1995. Resultaten höll även när jämförelserna gjordes med deras friska syskon, vilket indikerar att familjära faktorer (delad genetik och uppväxtmiljö) inte till fullo förklarade sambanden. Forskarna rekommenderar screening av adhd bland barn med typ 1-diabetes och riktade insatser för att skillnaderna i utbildningsutfall ska minska.
2 |> Barn och ungdomar i Sverige med tidigt debuterande typ 1-diabetes hade jämfört med friska kontrollpersoner 66 procent högre risk för att utveckla något psykiatrisk tillstånd. De ökade riskerna för att utveckla psykiatriska tillstånd var även förhöjda bland patienternas föräldrar och syskon, vilket indikerar att sambanden kan delvis förklaras av delade familjära faktorer. Fler studier behövs för att förstå mekanismerna bättre.
3 |> I studier där deltagarna har lämnat in DNA-prover kan man räkna ut deras genetiska risker för att utveckla olika psykiatriska tillstånd. Dessa genetiska index förklarar av tekniska skäl ännu en väldigt liten andel av samtliga relevanta genetiska riskfaktorer. De kan ändock ge oss en fingervisning om hur vissa typer av genvarianter (enbaspolymorfier) för specifika tillstånd överlappar med olika utfall. I en systematisk översiktsartikel som undersökte genetiska index för adhd hade forskarna genomfört meta-analyser som visade, föga förvånande, att indexen var associerade med en ökad sannolikhet för att deltagarna skulle få en adhd-diagnos och med högre adhd-symptom. Detta är viktigt för att etablera för att bevisa validiteten (giltigheten) av indexen. Intressant nog fann forskarna därtill att samma index även var associerade med högre risker för ångest, depression, irritation och svårigheter med känsloreglering.
4 |> Det finns ett stort intresse inom psykiatrisk epidemiologi att se hur födelsekomplikationer och mödraegenskaper i samband med barnets förlossning påverkar dess senare risker för att utveckla neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och psykiatriska sjukdomar. Nu har en studie som baserades på barn födda i Norge mellan juni 1999 och december 2008 undersökt hur mödrarnas genetiska index för adhd, AST och schizofreni var associerade med sådana riskmarkörer. Mödrarnas genetiska index för adhd var associerat med:
Högre risker för astma och rökning
Högre BMI före graviditeten och viktuppgång under graviditeten
Mindre användning av kosttillskott.
Deras genetiska index för schizofreni var associerat med:
Ökad kaffekonsumtion
Ökad risk för rökning
Lägre BMI före graviditeten men högre viktuppgång under graviditeten
Samtliga av deras tre genetiska index var associerade med högre symptom för depression och ångest samt ökad förekomst av autism- och schizofrenidiagnoser. Det blev inga större skillnader när forskarna använde fädernas genetiska index istället för mödrarnas. Studien pekar på vikten av att justera för genetiska förväxlingsfaktorer när man undersöker sambanden mellan födelserelaterade riskmarkörer och senare utveckling av neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och psykiatriska sjukdomar.
5 |> I en stor svensk studie som inkluderade 3189 deltagare med anorexia nervosa fann forskare att 4,2% (134 personer) även hade AST. De senare hade betydligt allvarligare former av ätstörningar. I synnerhet fanns det stora skillnader mellan grupperna beträffande risker för självmordsförsök, tvångsmatning, och längre vårdtider inom slutenvården. Forskarna fann emellertid att utfallen inte förklarades av ett index som mätte deltagarnas genetiska anlag för autism. Detta beror dock på att indexet ännu förklarar en alltför liten andel av de genetiska skillnaderna som förklarar förekomsten av autism (se även här).
6 |> En norsk tvillingstudie med strax under 3400 deltagare undersökte sambanden mellan subjektivt skattad ensamhet, låg känsla av sammanhang (kasam) och senare risker att utveckla borderline personlighetsstörning. Forskarna fann att sambanden förklarades huvudsakligen av delade ärftliga faktorer (71%-86%) och att ytterligare justeringar för negativa livshändelser inte påverkade dessa resultat.
7 |> Hög socioekonomisk status under uppväxten utgör en riskmarkör för ätstörningar. Sambanden var starkare för anorexia nervosa jämfört med bulimia nervosa (bulimi) och andra ätstörningar. Detta enligt en studie som baserades på danska befolkningsregister där samtliga kvinnor födda mellan 1989 och 2010 ingick. Forskarna fann inga skillnader när de jämförde mätningar av socioekonomisk status bland mödrar eller fäder. Notera dock att detta är enklare former av samband och att beteendegenetiska studier behövs nu för att undersöka huruvida sambanden är kausala eller ej.
8 |> Det har länge varit känt att det finns ett samband mellan stress och att tröstäta. De studier som har påvisat detta har dock haft en tvärsnittsdesign, vilket innebär att man undersöker ett urval av personer vid enbart ett tillfälle. Detta innebär att man dels inte kan särskilja på temporala effekter, alltså att stressexponeringen föregår tröstätandet, dels fokuseras analysen på skillnader mellan individer. En ny amerikansk studie har dock samlat in data på 477 kvinnor i åldrarna 15-30 år som lämnade in dagliga uppgifter om tröstätande i 49 dagar. Forskarna samlade även in deltagarnas hår på daglig basis för att mäta koncentrationen av stresshormonet kortisol. Som väntat visade det sig initialt att de deltagare som var exponerade för högre stressnivåer tenderade att tröstäta mer jämfört med deltagare som hade lägre stressnivåer. Studiens viktigare fynd var att deltagarna tenderade att tröstäta mer de dagar då deras stressnivåer var högre än deras egna genomsnittliga stressnivå under den 49 dagar långa uppföljningen. Genom att jämföra deltagarna med sig själva över tid hade forskarna kontrollerat för samtliga faktorer som är konstanta inom deltagarna (genetik och tidigare miljöexponeringar). Resultaten är således i linje med en kausal tolkning av sambandet.
Bild: Patrick Tomasso/Unspash.