Beteendegenetiska nyheter (vecka 40, 2022)

Denna vecka: Är rökande mödrar en skyddsfaktor för typ 1-diabetes? Vilka genvarianter förklarar opioidberoende? Leder opioider till ökad trafikolycksrisk? Kan vi mäta psykologisk smärta?

1 |> Under de senaste åren har det kommit ut en del epidemiologiska studier som har indikerat att barn till mödrar som röker under graviditeten löper lägre risker än andra barn att utveckla typ 1-diabetes. En ny studie har nu undersökt det här sambandet bland samtliga födda i Sverige mellan 1983 och 2014, vilka uppgick till strax under tre miljoner individer. I de initiala analyserna fann forskarna att de som var exponerade för sina mödrars rökning under fosterstadiet löpte cirka 22 procent lägre risk att utveckla typ 1-diabetes jämfört med de vars mödrar inte hade rökt under graviditeten. Mödrar som röker under en given graviditet gör det inte nödvändigtvis under samtliga av sina graviditeter. Det innebär således att syskon som delar samma moder kan ha olika exponeringar till rökning under fosterstadiet. När forskarna jämförde de syskon i materialet som hade olika rökningsexponeringar fann de samma resultat som de hade funnit i befolkningen, nämligen att de syskon som hade blivit exponerade för rökning under fosterstadiet löpte cirka 22 procent lägre risk att utveckla typ 1-diabetes jämfört med sina icke-exponerade syskon. Trots att den senare analysen tog hänsyn till ett flertal familjära riskfaktorer förändrades inte resultatet. Detta ger stöd för en kausal tolkning av sambandet, nämligen att mödrars tobaksrökning under graviditeten kan ha en skyddande effekt på deras barns risker att utveckla typ 1-diabetes. Resultatet innebär däremot inte att mödrar ska uppmuntras till att röka under graviditeten då ett flertal studier har indikerat att sådan exponering kan orsaka en mängd negativa utfall, såsom tidig födsel och låg födelsevikt.

2 |> Opioider utgörs av en samling av morfinliknande läkemedel som bland annat används för att behandla akuta smärtor eller mer långvariga smärtor. Under de senaste åren har det uppstått något av en opioidepidemi i USA där cirka 2,7 miljoner individer uppskattades vara opioidberoende under 2020. Tvillingstudier har visat att cirka hälften av de individuella riskskillnaderna att utveckla opioidberoende kan tillskrivas ärftliga faktorer men ännu vet vi väldigt lite om vilka specifika genvarianter som förklarar dessa skillnader. En ny genetisk studie har analyserat en enorm databas som inkluderade över 425 000 amerikanska veteraner. Studien identifierade totalt 14 platser i det mänskliga genomet som visade sig samvariera med riskerna att utveckla opioidberoende. Vanligt förekommande genvarianter (enbaspolymorfier) förklarade upp till 12 procent av de individuella riskskillnaderna i att utveckla opioidberoende. När forskarna tillämpade en mer snäv definition av opioidberoende ökade samma skattningar till mellan 15 och 20 procent beroende på vilken ursprungsbakgrund deltagarna hade.

I vidare analyser fann forskarna att de genvarianter som var associerade med opioidberoende var genetiskt korrelerade med ökade risker för andra typer av substansberoende men även psykiatriska tillstånd, låg utbildningsnivå och självskattad brist på socialt stöd. Tillsammans betonar dessa fynd vikten av att beakta genetiska förväxlingsfaktorer när man undersöker riskfaktorer till, och konsekvenser av, opioidberoende.

3 |> En ny amerikansk studie har undersökt hur opioidförskrivning påverkar individers risker för att hamna i trafikolyckor. Genom att analysera data från kommersiella försäkringsbolag mellan 2010-2018 kunde forskarna bakom studien analysera totalt över 772 000 vuxna individer som hade fått opioider förskrivet. De tillämpade en inom-individsdesign (beskrivet här) där de jämförde deltagarnas risker för att hamna i trafikolyckor med sig själva över tid, under perioder då dessa fick opioider förskrivet jämfört med perioder då de inte fick det. Anledningen till att jämförelserna görs “inom individer” på det här viset är för att angreppssättet möjliggör för forskarna att kontrollera för samtliga individ-specifika faktorer som inte varierar över tid. Sådana faktorer inkluderar enskilda deltagares genetiska uppsättning och uppväxtmiljö. Forskarna fann att riskerna att hamna i trafikolyckor var förhöjd med minst 3,5 gånger under perioder då deltagarna fick opioider förskrivet jämfört med sig själva under perioder då de inte fick detsamma. Det bör dock noteras att de absoluta riskerna för trafikolyckor i materialet var tämligen marginella. Strax under 11 000 av de 772 000 deltagarna hade någon gång fått utfallet. Det går inte genom den här enskilda designen påvisa kausalitet, nämligen att det är opioiderna i sig som orsakar de ökade riskerna för trafikolyckor men studien ger ett mer robust stöd för den hypotesen jämfört med tidigare studier som inte har kunnat justera för familjära faktorer på ett rigoröst sätt.

4 |> Psykologisk smärta (eng. psychological pain, mental pain eller psychache) är såväl en riskmarkör för suicidala beteenden som en betydelsefull komponent av många psykiatriska tillstånd. Det finns emellertid inget giltigt sätt att mäta psykologisk smärta på i dagsläget. I en ny systematisk översiktsartikel har forskare gått igenom all relevant litteratur och identifierat tio index som hade utvecklats och använts för att mäta psykologisk smärta. Intressant nog fann de att samstämmigheten mellan indexen var ytterst begränsad, vilket innebär att de troligtvis fångar upp delvis olikartade fenomen. Forskarna fann väldigt lite information om hur indexen hade konstruerats och kunde av det skälet inte rekommendera något enskilt index. Givet dess kliniska relevans bör forskare istället fokusera på att med metodologiskt rigorösa angreppssätt utveckla ett giltigt index för att mäta psykologisk smärta.

---

Bild: Sunrise/Unsplash.