Varför skiljer vi oss i våra politiska värderingar?
Beror våra politiska värderingar på våra gener, uppväxtmiljöer, eller de miljöer som vi har sökt oss till som vuxna? Den statsvetenskapliga beteendegenetiken ger oss några ledtrådar.
Inför riksdagsvalet 2018 skrev Leif GW Persson, professor emeritus i kriminologi, författare och folkkär mediepersonlighet, krönikan “Därför röstar jag på S tills jag dör” i kvällstidningen Expressen (betoning min):
Om en vecka är det dags att gå till val. För mig blir det sextonde gången på femtio år och jag har alltid gjort på samma sätt. Gett min röst på valdagen genom personlig inställelse i den anvisade vallokalen. Dessutom följer jag en annan tradition som jag föddes till. Nämligen att rösta på Socialdemokraterna som byggde det Folkhem som gav arbetarungar som jag en rimlig chans att komma sig upp i det klassamhälle som ändå starkt levde kvar när jag sattes till jorden i slutet på andra världskriget.
Meningen som jag har betonat i citatet ovan är intressant för att läsarna förstår att författaren avser sitt sociala arv. Detta är i linje med hur statsvetare tenderar att se på frågan om hur politiska värderingar och politiskt deltagande formas hos individer. Genom en livslång socialiseringsprocess antas individer från en tidig ålder lära sig att anpassa sig till de normer och regler som är etablerade inom de sociala institutioner som de interagerar med, vilka inkluderar deras familjer, lärosäten, föreningar, kamrater, och sedermera även arbetsplatser.
Det finns ett implicit antagande här om att två slumpmässigt utvalda barn som teoretiskt sett växer upp under exakt samma förhållanden och som blir exponerade för samma typer av sociala institutioner kommer att utveckla liknande värderingar och ha ett likvärdigt politiskt deltagande. Samtidigt vet vi att väldigt många som växte upp under Leif GW Perssons era och som hade föräldrar med likartade politiska övertygelser i slutändan ändå valde att lägga sina röster på andra partier.
Kan genetiska skillnader förklara varför personer med liknande miljöexponeringar utvecklar olika värderingar och politiska uppfattningar?
Den första tvillingstudien
I över ett halvt sekel har det genomförts statsvetenskapligt relevanta tvillingstudier som har undersökt i vilken utsträckning det genetiska arvet och miljöfaktorer förklarar individuella skillnader i politiska attityder.
Kortfattat är detta möjligt att belägga då enäggstvillingar är nästintill genetiskt identiska medan tvåäggstvillingar i genomsnitt delar hälften av sina genvarianter. Båda tvillingtyperna delar därutöver sina tidiga miljöexponeringar. Om man exempelvis finner att enäggstvillingar är mer lika varandra i sina politiska värderingar än tvåäggstvillingar indikerar det därför att ärftliga faktorer förklarar en betydande andel av varför deltagarna skiljer sig åt i sina värderingar.
Den första tvillingstudien på området, “Genetics and the development of social attitudes”, publicerades av Lindon Eaves, professor i genetik, och Hans Eysenck, professor i personlighetspsykologi, i Nature redan 1974. I studien ingick cirka 450 enäggstvillingpar och 260 tvåäggstvillingpar. Deltagarna fick besvara 80 frågor om sina personlighetsdrag och 60 frågor om sina politiska åsikter och värderingar.
Det senare mätinstrumentet kunde sammanfattas av två distinkta skalor som Eysenck kallade R- respektive T-faktorerna.1 R-faktorn mätte graden av “radikalism” kontra “konservatism”, eller enklare uttryckt deltagarnas vänster-högerplaceringar. T-faktorn mätte å andra sidan det som Eysenck efter 1800-tals psykologen och filosofen William James kallade på engelska för tough-minded kontra tender-minded individuals. Dessa begrepp kan inte med enkelhet översättas till svenska men de är tänkta att mäta i vilken utsträckning personer är praktiskt eller teoretiskt orienterade.
I sin bok, “The Psychology of Politics” (1954, s. 129, kursivering i original), tolkade Eysenck T-faktorn på följande vis:
Thus, on the one side we have the practical, materialistic, extraverted person, who deals with the environment either by force (soldier) or by manipulation (scientist). On the other side we have the theoretical, idealistic, introverted person, who deals with problems either by thinking (philosopher) or by believing (priest). The best way of describing this factor is perhaps by stressing the practical-theoretical dichotomy . . . this factor also seems to be connected closely with temperamental factors. The practical attitude is that of James’s ‘tough-minded’ man, of the extravert; the theoretical attitude is that of the ‘tender-minded’ introvert.’
Genom att skapa en tvådimensionell figur kunde Eysenck illustrera hur specifika attityder fördelade sig över de två faktorerna:
Mätinstrumentet för värderingsfrågorna har genom åren kritiserats för att inkludera såväl rasistiska som antisemitiska frågor (exempelvis “färgade människor är underlägsna” och “judar har för mycket makt”.) Eysenck försvarade valet av de kritiserade frågorna på basis att de mätte attityder som trots allt fanns i samhället och att det enligt hans förmenande inte var meningsfullt att censurera dem. Det bör därtill noteras att instrumentet utvecklades före medborgarrättsrörelsens framgångar i USA och att många av värderingsfrågorna reflekterar den dåvarande tidsandan i det landet.
Genom att jämföra korrelationer i dessa instrument mellan enäggs- och tvåäggstvillingar kunde Eaves och Eysenck (1974) visa att R-faktorn hade en ärftlighetsgrad på 65 procent. Med andra ord innebar detta att individuella skillnader kring var individer placerar sig på vänster-högerskalan kunde tillskrivas ärftliga faktorer till 65 procent. Än mer intressant visade resultaten att dessa ärftliga faktorer inte var relaterade till något av de personlighetsdrag som hade studerats i studien.
Författarna fann vidare att T-faktorn (praktisk-teoretisk disposition) uppvisade en ärftlighetsgrad på 54 procent och var, till skillnad mot ursprungshypotesen, enbart svagt korrelerad med personlighetsdraget extraversion som bland annat mäter utåtriktning, självsäkerhet och spänningssökande.
Studien var vid tidpunkten banbrytande men under ett antal decennier förblev den negligerad inom statsvetenskapliga kretsar som istället förordade mer sociala typer av förklaringsmodeller.
Replikationsstudier publicerades
Under de efterkommande decennierna publicerades ett större antal tvilling- och familjebaserade studier som entydigt replikerade Eaves och Eysecks huvudsakliga fynd, nämligen att en betydande andel av skillnaderna i politiska värderingar och attityder kunde tillskrivas ärftliga faktorer.
Peter Hatemi, professor i statsvetenskap vid Pennsylvania State University, och Rose McDermott, professor i internationella relationer vid Brown University, sammanfattade dessa studier i översiktsartikeln “The genetics of politics: discovery, challenges, and progress” som publicerades i Trends in Genetics (2012).
Hatemi & McDermott identifierade totalt 26 relevanta utfallsvariabler i litteraturen som mätte såväl politiska kunskaper som värderingar och partipolitisk identifiering. De fann att politiska kunskaper, generell ideologi (vänster-högerplacering), högerextremistiska värderingar och social tillit hade de högsta ärftlighetsgraderna och kunde förklaras till cirka 55 till 60 procent av ärftliga faktorer. Miljöfaktorer som delades inom familjer mellan tvillingarna förklarade väldigt lite av dessa utfall. Detta stod i kontrast till de unika (individ-specifika) miljöinfluenserna som tillsammans med slumpfaktorer och mätfel förklarade den kvarvarande variationen i utfallen.
Majoriteten av utfallen uppvisade minst måttliga nivåer av ärftlighetsgrader och av influenserna var de individspecifika miljöinfluenserna de mest betydande. Det enda undantaget från båda dessa regler utgjordes av det sistnämnda utfallet, nämligen identifiering med ett enskilt politiskt parti, som till över 70 procent förklarades av delade miljöinfluenser.
Det är viktigt att vi inte övertolkar dessa resultat. Dessvärre har författarna bakom studien inte presenterat i någon närmare detalj hur skattningarna från de enskilda studierna har beräknats samman. De har därtill inte presenterat något mått på den statistiska osäkerhet som är förenad med alla skattningar som görs. Med andra ord ger skattningarna som har presenterats i figuren ovan enbart en fingervisning om de faktiska bidragen av ärftligheten och miljöinfluenserna.
De ärftliga influenserna kommer i vuxen ålder
Med stigande ålder och ökad självständighet kommer individer att aktivt välja och skapa miljöer som är förenliga med deras ärftliga bakgrund. Det här fenomenet kallas inom beteendegenetiken för aktiv gen-miljökorrelation.
Hatemi & McDermott (2012) presenterade i sin översiktsartikel resultaten av Hatemi et al. (2009) som fann stöd för att utvecklingen av individers ideologiska uppfattningar delvis kunde förklaras av aktiv gen-miljökorrelation:
De rosa staplarna avser enäggstvillingar (eng. monozygotic twins/“MZ”) medan de blå avser tvåäggstvillingar (eng. dizygotic twins/“DZ”). När tvillingarna under uppväxten besvarade frågor om deras ideologiska uppfattningar fanns det inte mycket som talade för att det fanns några nämnvärda skillnader mellan tvillingtyperna. Vi hade som bekant förväntat oss att enäggstvillingarna hade varit mer lika varandra, eller starkare korrelerade med varandra, än tvåäggstvillingar om ärftliga faktorer hade haft en förklaringskraft.
Detta ändrades emellertid i samband med att deltagarna flyttade ut ur föräldrahemmet och etablerade sina egna liv. Trots att tvillingarna inte bodde med varandra kunde forskarna se att enäggstvillingarna var betydligt mer ideologiskt lika varandra under den resterande delen av deras vuxenliv jämfört med tvåäggstvillingarna.
Håller modellantaganden?
Kritiker av de statsvetenskapliga tvillingstudierna argumenterade länge för att studierna baserades på väldigt starka och orealistiska antaganden. Peter Hatemi och hans kollegor bemötte kritikerna i artikeln “Not by Twins Alone: Using the Extended Family Design to Investigate Genetic Influence on Political Beliefs” som publicerades i American Journal of Political Science (2010).
Studien baserades på en stor amerikansk tvillingstudie som omfattade cirka 15 000 vuxna tvillingpar i åldrarna 18 till 84 år och för en del av dessa hade forskarna även samlat in data från deras föräldrar och övriga biologiska helsyskon som inte var tvillingar. Med det här omfattande datamaterialet kunde forskarna modellera för mer komplexa samband mellan flera släktskapstyper som varierade såväl genetiskt som miljömässigt med varandra.
Equal environments assumption (EEA)
Ett av de antaganden som kritikerna inte trodde var realistisk kallas för equal environments assumption (förkortas EEA). Detta antagande innebär att enäggstvillingars gemensamma miljöfaktorer, som är relevanta för det utfall som studeras, inte skiljer sig från tvåäggstvillingars gemensamma miljöfaktorer. Om enäggstvillingar delar fler relevanta miljöfaktorer med varandra än tvåäggstvillingar, kan en statistisk modell som inte tar hänsyn till dessa skillnader felaktigt tillskriva ärftliga faktorer en starkare förklaringskraft än vad som är korrekt.
Redan här skulle vi kunna konstatera att den här kritiken med enkelhet kan vederläggas med stöd av de fynd som presenterades ovan. Om det vore så att enäggstvillingar i ung ålder delade fler relevanta miljöfaktorer än tvåäggstvillingar, vilket skulle göra dem mer ideologiskt lika, är det oklart varför dessa faktorer inte skulle ha en effekt innan tvillingarna når vuxen ålder. Det är nämligen under vuxenlivet som de ärftliga faktorerna blir viktiga för individuella skillnader i ideologiska uppfattningar.
Hatemi och hans kollegor saknade data för att kunna testa EEA-antagandet. Istället valde de att undersöka huruvida tvillingarna i materialet skilde sig från deras övriga helsyskon. Genom att inkludera tvillingarnas övriga biologiska helsyskon i modellen kunde de separera de delade miljöinfluenserna i två komponenter; en generell komponent som delades av samtliga syskon och en specifik “tvillingkomponent” som mätte tvillingarnas delade miljöinfluenser. Om den tvillingspecifika miljökomponenten skulle visa sig ha en förklaringskraft bortom den generella miljökomponenten hade det varit ett stöd för tvillingarnas delade miljöer delvis skilde sig från helsyskonens miljöexponeringar.
Slumpmässig parning
Ett annat antagande som inte hade testats för ordentligt var slumpmässig parning (eng. random mating). Den klassiska tvillingmodellen antar att föräldrarna till de deltagande tvillingarna inte är korrelerade med varandra vad beträffar utfallet av intresse, vilket i det här fallet är deras politiska uppfattningar.
Forskarna fann att föräldrarnas ideologiska positioner överlappade med varandra till 42 procent (r=0.65), vilket är måttligt starkt. För enskilda politiska sakfrågor varierade överlappen mellan 6 procent (statlig censur) och 42 procent (skolbön). Motsvarande skattningar för föräldrarnas överlapp i personlighetsdrag understeg 1 procent.
Hatemi och hans kollegor tog hänsyn till denna form av icke-slumpmässig parning genom att låta föräldrarnas ideologiska positioner vara korrelerade i den statistiska modellen.
Direkta föräldraeffekter
Delade miljöinfluenser i den klassiska tvillingmodellen inkluderar samtliga icke-genetiska faktorer som delas mellan tvillingarna och som gör dem mer lika varandra vad utfallet av intresse anbelangar. Då föräldrarnas barnuppfostransstrategier tenderar att vara likvärdiga för tvillingarna tenderar många inkludera barnuppfostran i de delade miljöinfluenserna. Det är emellertid inte något som explicit testas i den klassiska tvillingmodellen då den inte inkluderar data från föräldrarna.
I den aktuella studien modellerade forskarna specifikt för intergenerationella (mellan-generations) effekter, nämligen i vilken utsträckning föräldrarnas ideologiska uppfattningar påverkade deras barns ideologiska uppfattningar efter justering för ärftliga faktorer och övriga delade miljöfaktorer.
Mätfel
En fjärde begränsning är att den klassiska tvillingmodellen inte kan särskilja de individ-specifika miljöinfluenserna från slumpfaktorer och mätfel. Mätfel är en naturlig del av alla mätningar. De uppstår på grund av en rad olika faktorer, till exempel instrumentets precision, hur instrumentet används av deltagaren och övriga omständigheter vid mätningen.
Ponera att en person väger sig på en våg två gånger. Vid första mätningen visar vågen 60,1 kg och vid andra mätningen 60,2 kg. Detta indikerar att vågens mätfel är relativt litet, endast 100 gram. I de flesta fall är detta tillräckligt för att få en tillförlitlig mätning.
Om vågen hade visat 75,3 kg vid andra mätningen och 48,7 kg vid tredje mätningen, hade dess mätfel varit mycket större. Detta skulle ha gjort det omöjligt att få en tillförlitlig mätning av personens kroppsvikt.
Inom statsvetenskap är det vanligt att forskare försöker att mäta deltagarnas politiska uppfattningar med hjälp av enkäter. Beroende på hur enkätfrågorna är utformade kan man få mer eller mindre tillförlitliga mätningar av uppfattningarna. För att minska riskerna för att få större mängder mätfel är det viktigt att frågeställningarna inte inkluderar begrepp som är öppna för tolkningar, kan betraktas vara känsliga, och som inte är beroende av respondenternas minnesförmågor. Beroende på den specifika forskningsfrågan kan det emellertid vara rimligt att bryta emot någon eller några av dessa rekommendationer, men då får forskarna samtidigt räkna med att få mer mätfel.
I den aktuella studien hade forskarna ett delurval av deltagarna som var 50 år eller äldre. Dessa deltagare fick svara på samma typ av enkät två år efter att de hade svarat på den ursprungliga enkäten. Genom att undersöka korrelationen mellan svaren från enkäterna kunde forskarna uppskatta storleken på mätfelen och inkludera dessa i de statistiska modellerna.
Det är viktigt att notera att denna metod inte är helt felfri. Om det finns systematiska skillnader i korrelationerna för de äldre deltagarna som ingick i delurvalet och de yngre deltagarna som inte ingick i delurvalet, kan detta leda till bias (partiskhet) i resultaten. Om vi ponerar att mätfelen är större bland de yngre än de äldre deltagarna kommer justeringarna inte att vara korrekta för en stor del av urvalet, vilket i sin tur kommer att leda till att ärftligheten och de delade miljöinfluensernas relativa bidrag kommer att underskattas.
Modellskillnader
I den klassiska tvillingmodellen studerar forskare hur individuella skillnader i ett givet utfall kan tillskrivas tre huvudsakliga källor av influenser:
Ärftlighet
Delade miljöfaktorer
Individ-specifika miljöfaktorer (inkluderar även slumpfaktorer och mätfel)
Genom att inkludera data från tvillingarnas föräldrar och övriga biologiska helsyskon kunde forskarna i den aktuella studien utvidga den klassiska tvillingmodellen till att undersöka hur individuella skillnader i politiska uppfattningar kan tillskrivas följande influenser:
Ärftlighet
Delade miljöfaktorer:
Generella miljöfaktorer som delas mellan samtliga syskon
Specifika miljöfaktorer som enbart delas mellan tvillingarna
“Vertikalt kulturellt arv” (direkta effekter av föräldrarnas ideologiska positioner på barnens ideologiska positioner)
Individ-specifika miljöfaktorer
Gen-miljöinteraktion
De valde därtill att presentera könsspecifika skattningar för samtliga influenser. Låt oss titta på resultaten för de ärftliga bidragen:
Trots en betydligt mer komplex modell som adresserar ett flertal begränsningar i den klassiska tvillingmodellen ser vi att ärftlighetsskattningarna för utfallen är i linje med rönen som baserades på den enklare modellen. Ärftliga faktorer förklarade i genomsnitt 40 procent av de individuella skillnaderna i de politiska attitydfrågorna, från 10 procent av variationen i partipolitisk identifiering bland kvinnor till 84 procent av variationen i attityder till samboförhållanden bland kvinnor.
Det finns inga större genomsnittliga skillnader i ärftlighetsskattningarna mellan könen. I genomsnitt förklarar ärftliga faktorer 42 procent av variationen i kvinnors attityder och 41 procent av männens attityder. För enskilda frågor föreligger det emellertid viktiga skillnader. Exempelvis ser vi att ärftliga faktorer förklarar en större andel av variationen i kvinnors attityder gentemot biståndspolitik, federal bostadspolitik, invandringspolitik, samboförhållanden, socialism och bussning2. På liknande vis ser vi att ärftliga faktorer förklarar en större andel av variationen i mäns attityder gentemot kapitalism, statlig censur, kärnkraft och och generell ideologisk hållning.
Det är viktigt här att inte övertolka skillnaderna. Författarna har inte genomfört några formella hypotesprövningar av de observerade könsskillnaderna, vilket innebär att vi inte kan vara säkra på om det rör sig om faktiska könsskillnader eller om resultaten har uppstått av slumpfaktorer.
Notera därtill att ärftlighetsskattningar avser andelen av variationen inom en given population som kan tillskrivas genetiska faktorer. Skattningarna kan således inte informera i vilken utsträckning genetiska faktorer förklarar skillnaderna mellan män och kvinnors attityder, enbart, inom respektive grupp.
Mer komplexa genetiskt informativa modeller kan emellertid användas för att undersöka hur ärftliga faktorer varierar mellan könen inom en given population. Dessa analyser kräver dock väldigt stora datamängder, inklusive ett större antal sam- och olikkönade tvåäggstvilling- och syskonpar. Min gissning är att författarna saknade tillräcklig statistisk styrka för att genomföra sådana analyser.
Miljöfaktorerna
I den aktuella studien hade forskarna delat upp de delade miljöinfluenserna i tre distinkta komponenter: generella miljöfaktorer som delades mellan samtliga syskon, tvilling-specifika miljöfaktorer och direkta effekter av föräldrarnas värderingar på barnens värderingar. Forskarna kunde inte särskilja influenserna från noll efter att ärftliga faktorer och mätfel hade beaktats. Detta innebär att de inte kunde säkerställa att dessa influenser faktiskt existerar.
I tabell 3 presenteras uppskattningar av de delade miljöinfluenserna. En del av dessa uppskattningar är statistiskt signifikanta, men forskarna har inte korrigerat analyserna för antalet hypotesprövningar. Detta innebär att risken för falska positiva resultat är hög. Det är föga sannolikt att någon av uppskattningarna uppnår statistisk signifikans efter korrekta korrigeringar för antalet hypotesprövningar som har genomförts. Detta gör sig även gällande för gen-miljöinteraktionerna.
Innebär detta att allt förklaras av ärftliga faktorer? Nej, resultaten visar att de miljöfaktorer är som är betydelse tenderar att vara individ-specifika snarare än delade inom familjen. Dessa förklarar cirka 10 till 30 procent av variationen i attitydfrågorna mellan könen.
Samma orsaker i olika länder?
Är det samma faktorer som förklarar individuella skillnader i politisk ideologi mellan olika länder? Det var den frågan som Hatemi och hans kollegor ville undersöka i den nästkommande studien “Genetic Influences on Political Ideologies: Twin Analyses of 19 Measures of Political Ideologies from Five Democracies and Genome-Wide Findings from Three Populations”, som publicerades i Behavior Genetics (2014).
För att besvara frågan hade de i den första delstudien samlat in data på över 12 000 tvillingpar från nio olika studier som hade genomförts i fem västerländska demokratier (Australien, Danmark Sverige, Ungern och USA) över fyra decennier. Indexen för politisk ideologi hade standardiserats3 i varje urval för att öka jämförbarheten mellan studierna.
I de huvudsakliga analyserna visade Hatemi och hans kollegor att ärftliga faktorer förklarade cirka 40 procent av de individuella skillnaderna i deltagarnas politisk ideologi, delade miljöfaktorer cirka 20 procent, och de kvarvarande skillnaderna tillskrevs individ-specifika miljöfaktorer, vilka som sagt även inkluderar mätfel och slumpfaktorer.
Forskarna fann vidare att de ärftliga bidragen till politisk ideologi var relativt stabila över tid och mellan länder. Det fanns dock ett undantag. I Sverige och Ungern hade forskarna utöver ett generellt index för politisk ideologi (liberalism-konservatism) även tillgång till en fråga där deltagarna fick identifiera sig som antingen "vänster" eller "höger". I Sverige var det senare måttet svagt ärftligt och i Ungern förklarades utfallet överhuvudtaget inte av ärftliga faktorer. Detta tros bero på att måttet primärt mäter individernas subjektiva identiteter snarare än deras faktiska ideologiska värderingar. Det senare utfallet förklarades dock i betydande grad av ärftliga faktorer, med en andel på 37 till 45 procent i Sverige och 39 procent i Ungern.
I kontrast till detta varierade de relativa bidragen av miljöfaktorerna i betydande grad mellan studierna. Hatemi och hans kollegor argumenterade för att detta indikerar att innehållet i de ideologiska uppfattningarna är i högre grad beroende av kontextuella faktorer i termer av kultur och periodeffekter men de kan även påverkas av mätinstrumenten (Hatemi et al., 2014, s. 289):
The environmental components, however, could not be equated across most measures and countries. This suggests that the relative import of genetic influences on the variance of political ideology is similar across measures and countries; however, the specific details of the ideological content are dependent on the specific environmental contexts that reside in each measure, including time, culture and measuring instrument (including length of scale).
Bristfällig molekylärgenetisk evidens
I den andra delstudien ville Hatemi och hans kollegor undersöka huruvida de kunde identifiera specifika genvarianter som var associerade med politisk ideologi. De fann tre molekylärgenetiska datamaterial som även hade kopplats till insamlade uppgifter om deltagarnas ideologiska värderingar. Totalt inkluderades 11 400 deltagare från Australien och Sverige.
I väntad ordning fann forskarna inga genvarianter som var associerade med deltagarnas politiska ideologi. Beteendegenetikens fjärde lag säger oss att enskilda genvarianter har liten effekt på mänskliga beteenden, men att deras sammanlagda effekt kan vara betydande. För att kunna identifiera dessa små effekter krävs enorma datamängder, helst med miljontals deltagare.
I det efterföljande decenniet har mig veterligen ingen uppföljningsstudie genomförts på det här området. Detta beror troligtvis på att de stora producenterna av genetiska datamaterial, från UK Biobank till kommersiella aktörer som 23andme, inte har ställt känsliga politiskt frågor till sina deltagare eller kunder. Utan gigantiska datakällor är det vanskligt att identifiera några relevanta genvarianter.
Personlighet som orsak till politiska värderingar?
Under en längre tidsperiod har statsvetare diskuterat huruvida politiska attityder skulle kunna orsakas av personlighetsdrag.
Mer komplexa tvillingstudier har emellertid inte givit stöd till den hypotesen. I artikeln “Correlation not Causation: The Relationship between Personality Traits and Political Ideologies”, som publicerades i American Journal of Political Science (2011), testades hypotesen på ett rigoröst sätt. Bakom studien stod Brad Verhulst som vid tillfället var en postdoktoral forskare i beteendegenetik vid Virginia Commonwealth University och som handleddes av de ledande experterna i fältet, Lindon Eaves och Peter Hatemi.
Den traditionella kausala modellen som har antagits vara den korrekta illustreras nedan till vänster. Individernas ärftliga faktorer antas påverka deras utveckling av personlighetsdrag, vilka i sin tur antas påverka deras politiska attityder och beteenden. Detta antas ske såväl direkt som indirekt. I det senare fallet påverkar de delvis ärftliga personlighetsdragen även individernas miljöexponeringar, vilka i sin tur påverkar deras senare politiska attityder och beteenden.
En alternativ förklaringsmodell är att sambandet mellan personlighetsdrag och politiska attityder och beteenden utgörs av ett skensamband (eng. confounded association), det vill säga ett samband som inte beror på en orsaksrelation mellan de två variablerna. I stället kan sambandet förklaras av att båda utfallen delar gemensamma orsaker som inte har beaktats i en given statistisk modell. I denna alternativa modell som illustreras på höger sida utgörs de gemensamma orsakerna ärftliga faktorer och delade miljöfaktorer.
Efter att ha analyserat ett större antal personlighetsdrag och politiska attityder med komplexa genetiskt informativa forskningsdesigner som beaktar riktningar i sambanden mellan variablerna kom författarna fram till att det inte rör sig om några orsakssamband. Några eventuella samband mellan personlighetsdrag och politiska attityder kan istället tillskrivas ärftliga förväxlingsfaktorer som samtidigt förklarar varför somliga utvecklar specifika personlighetsdrag och politiska attityder:
Here we test the causal relationship between personality traits and political attitudes using a direction of causation structural model on a genetically informative sample. The results suggest that personality traits do not cause people to develop political attitudes; rather, the correlation between the two is a function of an innate common underlying genetic factor.
Extraversion och politiskt deltagande i Sverige
Det svenska stjärnskottet inom beteendegenetisk statsvetenskap, Rafael Ahlskog, publicerade under det föregående året artikeln “Extraversion Probably Does Not Cause Political Participation. Evidence from Two Genetically Informed Designs” i tidskriften Political Psychology. I två delstudier visade han att extraversion (utåtriktning, självsäkerhet och spänningssökande) inte förefaller att orsaka politiskt deltagande.
I den första delstudien studerade han mellan cirka 1800 och 3500 svenska enäggstvillingar med data på personlighetsdraget extraversion och flera mått på deras politiska deltagande. Fördelen med att jämföra enäggstvillingar på det här viset är att man genom forskningsdesignen kan kontrollera för samtliga faktorer som enäggstvillingarna delar, vilka inkluderar nästintill samtliga genetiska skillnader och deras delade uppväxtmiljö.
Om extraversion är kausalt relaterat till politiskt deltagande förväntar vi oss att enäggstvillingar som har högre värden på extraversionskalan än sina tvillingsyskon även ska ha ett högre politiskt deltagande. Är det på det viset då?
Initialt visar resultatet att de deltagare som har högre värden på extraversionskalan också tenderar att ha ett högre politiskt deltagande än de med lägre värden (punktskattningarna i ljusgrå färg). När Ahlskog undersökte huruvida skillnader i extraversion mellan enäggstvillingar inom samma familjer var relaterade till skillnader i politiskt deltagande fann han uteslutande nollsamband (punktskattningarna i svart färg). Detta beror på ärftliga faktorer och delade miljöfaktorer som är gemensamma för både extraversion som politiskt deltagande förklarar de initiala sambanden som inte beaktade sådana faktorer.
I den andra delstudien undersökte Ahlskog mellan cirka 3400 och 16 200 tvåäggstvillingar med varierande antal mått på politiskt deltagande. Då samtliga av tvåäggstvillingarna hade blivit genotyped (hade insamlad DNA-data) kunde Ahlskog skapa ett index för deras genetiska anlag för att utveckla extraversion.
Det är viktigt att beakta att molekylärgenetiska data inte kan förutsäga med precision vilka som utvecklar specifika personlighetsdrag på individnivå. Detta beror på att forskare endast har identifierat ett mindre antal vanligt förekommande genvarianter som är associerade med sådana drag. De genetiska index som går att konstruera i dagsläget är därför endast informativa på gruppnivå, givet flera starka antaganden.
Ahlskog fann att tvåäggstvillingar som hade högre anlag för extraversion jämfört med sina tvillingsyskon tenderade att ha högre värden på extraversionskalan (punktskattning i svart färg). Denna typ av analys genomförs för att undersöka giltigheten av det genetiska indexet som har baserats på andra individer än de som ingår i den aktuella studien.
I kontrast till detta fann Ahlskog att samma tvåäggstvillingar som hade högre anlag för extraversion jämfört med sina tvillingsyskon inte föreföll att ha ett ökat politiskt deltagande. Resultaten skilda sig inte nämnvärt åt när han justerade för ett flertal andra genetiska index för en mängd relaterade utfall som bland annat mätte deltagarnas anlag för psykiatriska tillstånd, kognitiva förmågor, riskbeteenden och självskattad hälsa.
Sammanfattning
Sedan mitten av 1970-talet har tvillingstudier entydigt visat att ärftliga faktorer förklarar en betydande andel av variationen i politiska värderingar och deltagande. Resultaten har genom åren replikerats i ett större antal länder och i studier som har tillämpat mer komplexa statistiska modeller med hänsyn tagen till tvillingspecifika miljöfaktorer, föräldraeffekter och mätfel.
De ärftliga influenserna på ideologiska värderingar förefaller att vara relativa stabila över länder och tid. Samtidigt vet vi att det finns betydande ålderseffekter där de ärftliga bidragen blir viktiga först när individerna blir vuxna. Detta tros bero på att de med tiden väljer miljöer som är i linje med deras ärftliga predispositioner, vilka i sin tur formar deras ideologiska värderingar.
I nuläget finns det enbart rudimentär evidens för att ärftlighetsgraderna för specifika politiska värderingar skiljer sig mellan kvinnor och män. Min förhoppning är att storskaliga tvilling- och syskonstudier i framtiden kan testa sådana hypoteser med mer rigorösa ansatser. Det vore därtill intressant att dylika skillnader även undersöks i andra sociodemografiska grupper. Är det exempelvis samma ärftliga influenser som påverkar ideologiska värderingar bland personer som växer upp under socioekonomiskt marginaliserade omständigheter jämfört med de som växer upp under mer socioekonomiska gynnsamma omständigheter?
De molekylärgenetiska försöken har inte resulterat i några större framgångar. Ännu vet vi inte vilka specifika genvarianter som är associerade med politiska värderingar och relaterade utfall. Förhoppningen är att framtida studier ska kunna besvara frågan med hjälp av de storskaliga data som fordras för att genomföra sådana analyser.
I termer av specifika mekanismer var det många som länge trodde att mekanismerna bakom ärftligheten för politiska värderingar kunde förklaras av individernas personlighetsdrag. Nyare beteendegenetiska studier som har tillämpat väldigt komplexa metoder, inklusive sådana med molekylärgenetiska data, har dragit slutsatsen att några eventuella samband mellan personlighetsdrag och politiska värderingar och -beteenden med all sannolikhet utgörs av skensamband. Det tycks istället vara gemensamma ärftliga faktorer som förklarar deras överlapp.
En viktig lärdom av den här sammanfattningen är vikten av att forskare justerar för ärftliga faktorer när de genomför studier där de vill undersöka sambanden mellan värderingar och risker för andra sociala utfall. I den kriminalpolitiska debatten finns det somliga debattörer som argumenterar för att “dålig moral” i sig kan orsaka senare antisociala beteenden bland ungdomar. Mig veterligen har inga studier som har undersökt den hypotesen på ett rimligt sätt justerat för ärftliga faktorer. Vi vet därför inte huruvida några eventuella samband mellan dessa variabler faktiskt reflekterar ett orsakssamband, eller om de kan förklaras av ärftliga faktorer som förklarar variationen i båda variablerna.
Den här genomgången är långt ifrån heltäckande men min förhoppning att ni har fått en översiktlig bild av evidensläget och de utmaningar som finns i litteraturen. Om ni är intresserade av fler sammanfattningar av beteendegenetiska studier inom det statsvetenskapliga fältet kan ni med fördel svara på det här brevet och nämna vilka specifika aspekter av litteraturen som ni främst är intresserade av.
Omslagsbilden är AI-genererad.
Jag har beskrivit faktoranalys i det här inlägget.
Bussning är en politisk åtgärd där elever från ett område bussas till en skola i ett annat område i syfte att öka den sociodemografiska variationen i skolmiljön.
Standardisering innebär att varje enskilt värde (poäng på skalan) subtraheras från medelvärdet och divideras med skalans standardavvikelse (spridning eller variation). Standardiserade värden innebär att skalorna blir numeriskt likvärdiga men enbart under förutsättningen att de mäter samma fenomen. Om "vänster" och "höger" har olika betydelser i olika länder kommer inte standardiseringen inte att hjälpa nämnvärt.
Wow. Mkt intressant och spännande!